Max Vigren

En ny fas i livet hade påbörjats i och med flytten till en lägenhet . Mindre måsten och mera tid till annat. Så var det nog tänkt. Ett lugnare tempo helt enkelt. När vi pratade med dej på 75-årsdagen kände du dej ( efter omständigheterna) rätt så bra och verkade pigg och glad. Två veckor senare ringde Anna och tiden stannade och det ofattbara hade hänt. Ur tomheten och saknaden började minnen tona fram - från barndomen i Skaftet,ungdomstiden i Gunnebo, jular firades med släkt och en växande barnaskara , båtresor i skärgården med midsommar på Harstena, den årliga utflykten till Öland som senare följdes av fönsterbord på Corallen. Så var det tänkt även i år . Det är så här vi kommer att minnas dej,Max. Vi stannar kvar här ett litet tag till,sedan ses vi i Nangijala.

En sista hälsning

Tack pappa för allt du lärt mig om livet och dess glädje och svårigheter. Du var ett stöd jag alltid kunde vända mig till i alla ämnen. Som en fråga på trafikskolan, där svaret var X finns bakom kröken och kan förvandla oss till spöken Det har jag burit med mig och haft som en tankeställare, det är ju inte bara i trafiken det gäller. Visste att du alltid fanns där, nu gör du inte det. Du är så saknad, du skulle ju inte lämna oss nu. Nu får vi, som du lämnade, klara oss själva. Du förberede oss att klara oss själva, men det är svårt och saknaden så tung. Älskade pappa, nu gör kroppen det du vill att den ska göra, inget som strävar emot, ingen mer värk och du kan göra allt själv som var en viktig del i ditt liv. Jag tänker att du kan jaga, åka motorcykel, spela pingis, åka båt, träffa jaktvänner, din bror, far och kunna göra en massa saker. Vi andra får låta sorgen kännas och efter tid känna att det är ok att leva. Hej då älskade pappa, glöm inte att vila emellan åt. Puss å kram.