Kära Gunilla goda vän och kamrat.
Du kämpade så tappert och så ensam mot en sjukdom, som obevekligt bröt ner din kropp, men som aldrig nådde din inre styrka.
Du klagade aldrig.
Ditt engagemang och intresse för dina medmänniskor var äkta och osjälviskt. Du kunde med värme berätta om patienter, som var lika hårt drabbade som du själv. Du brydde dig om kända och okända.
Vi saknar dig och din välgörande omtanke.
Vila i frid.
Gunvor, Christina och Buckan