Mamma,
Nu har pappa flyttat till äldreboende i Kristdala. Mycket har hänt sen du lämnade oss. Pappa och du var ett team och utan dig är det inte detsamma. Men han anpassar sig och har en otrolig förmåga att hitta något positivt i varje situation, för pappa är glaset alltid halvfullt.
Jag packade släpet med hans (era) grejer från huset i måndags. Kartongerna har stått i garaget på Middelfart. Åkte sen upp till Tälleryd och Karin. Vi hade en mysig kväll och jag sov så gott, tyst och lugnt. På tisdagen gick släpet till Kristdala och Nyhem. Karin backade in släpet så vi enkelt kunde lasta ut. Vi var ett bra team, Karin och jag, effektivt fick vi allt på plats, gardiner, tavlor, bäddade sängen med era lakan, kläderna in i garderoberna osv. Det blev så mysigt!! Både tacksam och glad att Karin hjälpte mig, så mysigt att hänga med henne en stund. Pappa hade tittat på lägenheten veckan innan och var besviken, det kändes litet, som en bunker. Men jag visste att nu kommer han gilla det. Vi skapade en tavelvägg, med dig i mitten och oss andra runt om. Han bor på bottenvåningen, med en liten uteplats. Två av stolarna från framsidan på Middelfart och en kruka där jag planterade i lila toner, satt ner en solcellslampa också, det gillade du. Personalen är så trevlig och omhändertagande här, helt övertygad om att pappa kommer trivas. Pappas granne, en 95-årig herre, stannade upp och presenterade sig. Pigg och pratglad, honom kommer pappa ha många pratstunder med.
På eftermiddagen åkte jag in till Oskarshamn. Plockade en bukett från din trädgård och hämtade sen pappa på Solbacka, Kortidsboendet som han varit på i flera månader. Det har inte gått någon nöd på honom där, personalen har varit jättesnälla, men att få komma till ett eget hem med egna lakan (som ffa luktar hemma) kommer kännas skönt. Pappa har blivit lite mer mobil sen höftoperationen, går själv med rullator nu, lite ostabilt men det går framåt.
Vi kommer upp till Kristdala, jag har hängt upp Välkommen-skylten som Diane målat, vid pappas dörr. Vi går in och hans reaktion blev som jag tänkt. Han blir såååå glad, kan knappt förstå att det är samma rum, från bunker till ett trivsamt hem. Han trivs redan säger han och ger mig en kram. Jag sätter blommorna i en vas på bordet och där har även Karin satt en blomma med en välkomsthälsning.
Den här natten sover jag hos Pernilla och Calle i Figeholm. Lille Morris är så kelen, spinner och vill bli kliad på huvet. På tisdagen kör jag upp till pappa efter lunch. Han har sovit bättre än på länge och trivs så bra. Vi fixar med lite allt möjligt innan jag lämnar honom framåt kvällen. Nu får han klara sig utan mig ett tag och det kommer han göra.
Pernilla och jag tar en promenad i Figge på kvällen. Jag plockar en bukett med blommor längs vägen. Är den till mamma? Jag kan sätta den där i morgon säger Pernilla
Det kommer bli bra det här, nu är pappa på en trygg plats och fått ett eget litet hem.
Sitter på färjan över till Byxelkrok nu, stilla glider vi fram och solen värmer. Jag skriver och har svårt att hålla tårarna tillbaka, jag saknar dig så mycket.
Älskar dig mamma, mest i hela världen!
Visa mer
Visa mindre