Kära Lilian. Året var 1971 när vi möttes första gången. Sedan jag flyttade från Oskarshamn har vi inte träffats så ofta, men ändå känts som mycket nära vänner. Det är tomt utan dej, men himlen har blivit rikare. Återseendets glädje väntar
Evighetens klara klockor har kallat dig till paradisets ljusa värld och dess sabbatsro.
Du fattas oss här! Tack Lilian för din vänlighet och alltid varma leende.