Ditt hem som Du älskat, där blommor har spirat.
Det lämnar du nu, för en skönare vila.
För på andra sidan stranden, vid fridens ljusa strand.
Står far och väntar stilla, att mor få ta i famn.
Tyst likt dagg som faller, Ni sakta börjar gå.
Nu är Ni åter samman, nu är Ni åter två.
Sov gott älskade lilla Mamma.
Så släppte du oss då, min moders lilla mor
En sak som du ska veta, är att saknaden är stor
Så mycket större än jag trodde, så mycket djupare än ord
Du som alltid skulle finnas, med mig här på vår jord
Jag vet att det inte funkar så, och att du måste gå
Men älskade lilla mormor, jag saknar dig ändå
Frid viskar träden kring huset du älskat.
Farväl bugar blommorna, du vårdat så ömt.
Tack kvittrar fåglarna, som var morgon dig hälsat.
Tyst sjunger vinden.
Sov i ro
Älskade farmor!
Du har nu släppt våra händer här på jorden.
Men i himlen tagit tag i två händer som varit saknade länge. Håll nu hårt i farfar igen!
Sovgott!