Information

Ebba Stenmark

  • 1920.04.01 - 2021.02.07

Till minne av mamma

Vår mamma Ebba föddes 1920 och växte upp i en familj med sex syskon. Det var på den tiden när det kördes med häst och vagn om man skulle ta sig en längre sträcka, annars gick man. Mammas föräldrar Axel och Olga jobbade åt bonden på gården i Boberg där de också bodde. Mamma och syskonen hjälpte också till på gården när de inte var i skolan i Skrikebo. Till skolan promenerade de varje skoldag. Läsa lärde hon sig redan innan hon började skolan, genom att hennes större syskon fick hjälp av mamma Olga hemma vid köksbordet. Ebba satt på andra sidan bordet och lärde sig läsa men uppochner, något som har roat hennes barn och barnbarn genom åren. Något som hon själv inte tyckte var något märkvärdigt. Om busighet i skolan svarade hon en gång ”Nä de va en inte, en fick va som en skulle”. När Ebba var 16 år flyttade hon och storasyster Gun till Oskarshamn och jobbade på café. Först på ett som låg i Norrby, sedan på Café Royal som låg på Björngatan vid hamnen. En av de som besökte caféet var Gunnar. Han brukade gå dit med kompisarna och beställa en ”halv kaffe”. Tycke uppstod mellan Ebba och Gunnar och de gifte sig 1940 i Döderhults kyrka. Pappa låg stationerad i Värmland under kriget. Mamma tog under den perioden ensam hand om barnen i hemmet på Jugnergatan. Det var Gunnars föräldrahem där de delade nedre botten och hade gemensamt kök med storasyster Gun och hennes man Per. Trots mångas avrådan, en familj med tre barn och ett på väg och en inkomst, så byggde de huset i Kolberga som stod färdigt 1950. Mamma var hemma och tog hand om oss barn och hushållet medan pappa jobbade på varvet. Ytterligare två barn under femtiotalet och barnaskaran slutade på sex barn som alla togs om hand med allt som behövdes. Ett hem som andades kärlek, hänsyn och respekt som vi barn tagit med oss. Efter hand som möjligheter gavs så skaffade de TV och bil på sextiotalet. En halvautomatisk tvättmaskin ersatte också tvättbaljan vilket gjorde att mamma slapp stiga upp fyra på morgonen för att hinna tvätta innan barnen vaknade. Många semestrar tillbringades i skärgården i den motorbåt som pappa byggde på 60-talet. Pappa Gunnar gick bort 1988 endast 73 år gammal. Tio år senare sålde mamma huset i Kolberga och flyttade in till centrum. Där fick mamma gångavstånd till sina två systrar och de kunde träffas över en kopp kaffe under flera år. Mamma klarade sig utan hemtjänst fram hon var 98 år. Det låg i hennes personlighet och den tid hon växt upp i att man skulle klara sig själv och inte ligga någon till last. Genom åren stickade hon många mössor, vantar, strumpor, koftor och ollar till oss barn. Men också senare till barnbarn och barnbarnsbarn. Det fanns alltid bullar och kakor och ett varmt hjärta när man hälsade på i Kolberga eller på Smålandsgatan. Vi lyckades 2018 övertala henne att ha hemhjälp, vilket hon hade under något år. Senare fick vi även mamma att flytta till äldreboendet på Hantverksgatan. Hon trivdes jättebra där under de 1,5 år hon bodde där, och fick ett bra slut på ett långt rikt liv. Hennes 100-årsdag blev inte den fest som tänkt p.g.a. coronapandemin och besöksförbud, det blev istället sång och gratulationer utanför fönstret. Ebba fick se 12 barnbarn, 18 barnbarnsbarn och ett barnbarnbarnsbarn växa upp. Hon var alltid mån om barnen och familjen och satte alltid dom i första rummet. Den utveckling i samhället med tekniska hjälpmedel och jämställdhet som skett under de över 100 år som mamma levt är enorm. Det var inte så konstigt att hon skakade lite på huvudet när man visade vad det gick att göra med en smartphone. Det kom aldrig ett ont ord om någon annan över mammas läppar och att andra sa något negativt om henne fanns inte. Mamma var i alla sammanhang omtyckt för den värme och respekt hon visade andra. Hon satt alltid sina käraste framför sig själv och var tacksam för det lilla. Vi kommer att komma ihåg mamma för många fina minnen, hennes humor och den kärlek hon givit oss under alla år. Hon kommer alltid att vara med oss.

Till minne av mamma

Vår mamma Ebba föddes 1920 och växte upp i en familj med sex syskon. Det var på den tiden när det kördes med häst och vagn om man skulle ta sig en längre sträcka, annars gick man. Mammas föräldrar Axel och Olga jobbade åt bonden på gården i Boberg där de också bodde. Mamma och syskonen hjälpte också till på gården när de inte var i skolan i Skrikebo. Till skolan promenerade de varje skoldag. Läsa lärde hon sig redan innan hon började skolan, genom att hennes större syskon fick hjälp av mamma Olga hemma vid köksbordet. Ebba satt på andra sidan bordet och lärde sig läsa men uppochner, något som har roat hennes barn och barnbarn genom åren. Något som hon själv inte tyckte var något märkvärdigt. Om busighet i skolan svarade hon en gång ”Nä de va en inte, en fick va som en skulle”. När Ebba var 16 år flyttade hon och storasyster Gun till Oskarshamn och jobbade på café. Först på ett som låg i Norrby, sedan på Café Royal som låg på Björngatan vid hamnen. En av de som besökte caféet var Gunnar. Han brukade gå dit med kompisarna och beställa en ”halv kaffe”. Tycke uppstod mellan Ebba och Gunnar och de gifte sig 1940 i Döderhults kyrka. Pappa låg stationerad i Värmland under kriget. Mamma tog under den perioden ensam hand om barnen i hemmet på Jugnergatan. Det var Gunnars föräldrahem där de delade nedre botten och hade gemensamt kök med storasyster Gun och hennes man Per. Trots mångas avrådan, en familj med tre barn och ett på väg och en inkomst, så byggde de huset i Kolberga som stod färdigt 1950. Mamma var hemma och tog hand om oss barn och hushållet medan pappa jobbade på varvet. Ytterligare två barn under femtiotalet och barnaskaran slutade på sex barn som alla togs om hand med allt som behövdes. Ett hem som andades kärlek, hänsyn och respekt som vi barn tagit med oss. Efter hand som möjligheter gavs så skaffade de TV och bil på sextiotalet. En halvautomatisk tvättmaskin ersatte också tvättbaljan vilket gjorde att mamma slapp stiga upp fyra på morgonen för att hinna tvätta innan barnen vaknade. Många semestrar tillbringades i skärgården i den motorbåt som pappa byggde på 60-talet. Pappa Gunnar gick bort 1988 endast 73 år gammal. Tio år senare sålde mamma huset i Kolberga och flyttade in till centrum. Där fick mamma gångavstånd till sina två systrar och de kunde träffas över en kopp kaffe under flera år. Mamma klarade sig utan hemtjänst fram hon var 98 år. Det låg i hennes personlighet och den tid hon växt upp i att man skulle klara sig själv och inte ligga någon till last. Genom åren stickade hon många mössor, vantar, strumpor, koftor och ollar till oss barn. Men också senare till barnbarn och barnbarnsbarn. Det fanns alltid bullar och kakor och ett varmt hjärta när man hälsade på i Kolberga eller på Smålandsgatan. Vi lyckades 2018 övertala henne att ha hemhjälp, vilket hon hade under något år. Senare fick vi även mamma att flytta till äldreboendet på Hantverksgatan. Hon trivdes jättebra där under de 1,5 år hon bodde där, och fick ett bra slut på ett långt rikt liv. Hennes 100-årsdag blev inte den fest som tänkt p.g.a. coronapandemin och besöksförbud, det blev istället sång och gratulationer utanför fönstret. Ebba fick se 12 barnbarn, 18 barnbarnsbarn och ett barnbarnbarnsbarn växa upp. Hon var alltid mån om barnen och familjen och satte alltid dom i första rummet. Den utveckling i samhället med tekniska hjälpmedel och jämställdhet som skett under de över 100 år som mamma levt är enorm. Det var inte så konstigt att hon skakade lite på huvudet när man visade vad det gick att göra med en smartphone. Det kom aldrig ett ont ord om någon annan över mammas läppar och att andra sa något negativt om henne fanns inte. Mamma var i alla sammanhang omtyckt för den värme och respekt hon visade andra. Hon satt alltid sina käraste framför sig själv och var tacksam för det lilla. Vi kommer att komma ihåg mamma för många fina minnen, hennes humor och den kärlek hon givit oss under alla år. Hon kommer alltid att vara med oss.
Beställ blommor Blommor
Ge en gåva Minnesgåva