Arne Linander

Arne var en oerhört fin och ödmjuk person, samt ett väldigt fint föredöme att efterlikna! Jag hade förmånen att få lära känna honom genom åren! Alltid glad, hjälpsam, och med en positiv syn om ett underbart framtidshopp! Oerhört trevlig person som på ett imponerande sätt, verkat i predikoarbetet i mer än 65 år, för att erbjuda människor sanningens budskap från Bibeln!

Pappa betydde så oerhört mycket för mig!Han fanns alltid där! Han älskade oss barn och vi älskade honom! Jag har så fina minnen från när vi var barn. Varje fredag kväll hade vi familjemys. Vi bastade och åt falukorv som pappa la i folie på aggregatet. Vi fick en varsin läsk. Sen satt vi i basturummet och pratade. Mamma lagade god mat! Därefter satt vi i finrummet och lyssnade på musik. Nina och jag skulle alltid spela fyrhändigt på pianot. De här kvällarna var fina! Det visar lite hur pappa var. Familjen var viktig för honom och han har varit som en sammanhållande länk för oss alla. Jag har så fina minnen från när vi var i skogen tillsammans och plockade bär. Det var underbara stunder! Vi hade det så mysigt! Pappa hjälpte oss alltid med veden. Vi kapade och floade den tillsammans. Han lagade mat som han bjöd hem oss och vänner på. Somrarna när vi var yngre reste vi runt i olika länder och tältade. När vi vandrade i fjällen och hittade hjortron. Pappas ögon löste av lycka! Alla gånger vi satt på altanen och fikade. Jag älskade dom stunderna! Vi pratade om allt. Det var så lätt att prata med pappa. Inget satt fast! Men framför allt hade vi tron på Jehova gemensamt. Det andliga arvet som pappa och mamma gav oss. En underbar framtid att se fram emot! Snart kommer vi att få träffas igen när jorden är ren från all ondska och de döda kommer att få liv igen. Det kommer att bli en fantastisk tid! Pappa ställde alltid upp för alla. Hans glada skratt smittade av sig. Han sjöng och visslade. Hade en oerhörd disciplin. Han lärde oss att stå för det vi lovar. Han älskade sina barn och barnbarn! När vi var små jagade han oss med vattenslangen och sen blev det barnbarnen tur. Jag vet inte vem som hade roligast! Jag kunde inte fått bättre pappa! Snart får vi träffas igen! Vad jag längtar!

Arne var min svärfar i 35 år. I början ingav han stor respekt. När man stannat allt för länge in på småtimmarna hos Nina hörde vi hur han trampade i källartrappen. Då var det bara att masa sig hemåt.Med tiden lärde man känna hans humor,generositet och gästfrihet. Men framför allt hans hängivenhet för sanningen och kärleken till Jehova och alla vännerna. Tack för alla fina resminnen genom Europa och Thailand,alla fjällvandringar,alla sportminnen vi delat och bastubaden med tillhörande falukorv i folie på aggregatet samt efterföljande"djupa"samtal i torkrummet. Vi ser fram emot då Arne kommer att vakna upp i den nya världen utvilad och frisk.Kanske kommer han då att fundera över var Berit är. "Vad har hon för planer idag Hon har säkert nåt trevligt på gång. Det brukar hon ju ha. Jag känner på mig att det blir en bra dag......"

Min käre pappa var en generös och trygg pappa. Pigg på äventyr. Så roliga stunder vi haft på våra bilresor genom Europa, våra många vandringar i dom svenska fjällen, i regn och i sol. Otroligt uthållig och fokuserad. Tror han var ute på sin sista fjällvandring i 80-års åldern. Och sov i tält. Vilken krutgubbe, min pappa. Alla var välkomna hem till pappa. Han tyckte om att laga mat och bjöd gärna på den. Att möta människor var något han gillade. Pappa var så omtänksam. Hade alltid kloka ord att dela med sig av. När mamma blev sjuk tog han hand om henne. Han älskade henne och blev halv när hon gick bort. Han fortsatte att kämpa på och engagerade sig mycket i andra människor. Han är otroligt saknad. Det allra finaste jag fått av honom är mitt andliga arv. Pappa tyckte mycket om att läsa och studera i Bibeln och att engagera sig i Jehovas vittnens församling. Han kunde sitta i timmar och läsa om olika profetior, berättelser och löften som finns i Bibeln. Är så glad för att han delade med sig till mig. Nu sover pappa dödens djupa sömn men finns tryggt bevarad i Jehovas minne i väntan på en jordisk uppståndelse. Ser fram emot att få krama honom igen och att få höra honom sjunga med sin fina sångröst.

Jag minns jag Arne från min ungdomstid, när de bodde straxt utanför Gävle. Våra familjer umgicks en hel del,Arne och min pappa hade mycket roligt tillsammans. Men också nör Bosse o jag fick sova hos Arne,för många år sen,när vi gjorde en Smålandsturne bland glasbruken,och Arne passade upp oss på alla sätt och vis. Jag kände mej som en" prinsessa ". Och han såg till att vi besökte alla döttrarna som bodde i Oskarshamns området då. Alltid lika gästfri, rolig och inspirerande.

När jag träffar morfar igen skulle jag vilja säga det här till honom: Älskade morfar️ Tack för att du gett oss ett ovärderligt, andligt arv Tack för att du kämpat så hårt för sanningen Tack för att du busade med oss barn när vi var små, jagade oss med vattenslangen Tack för de långa, härliga sommarloven hos er Tack för att du lyssnade på mina berättelser som barn gång på gång Tack för att du spelade Lasse Berghagen från finrummet Tack för att du tog hand om fina mormor tills hon somnade in Tack för att du alltid varit lojal, principfast och resonlig Tack för din humor och härliga skratt Tack för att du inte var så långrandig i telefonen Tack för alla blåbär du plockat och tomater du vattnat Tack för alla resor vi gjort och naturfoton du tagit Tack för att du vigde mig och Fredrik Tack för att vi och alla andra alltid var välkomna Tack för alla underbara kvällar på verandan när du gärna bjöd på en GT Tack för din goda mat, jag har flera recept handskrivet från dig här hemma Tack Jehova för uppståndelsen, då kommer jag krama dig lika hårt morfar som du brukade krama mig️♥️♥️

Mina minnen av Arne är många och sträcker sig över en mängd av år. Första gången Iiris och jag träffade Arne och Berit var i Oskarshamn 1962. Vi var då nygifta och hade blivit förordnade som specialpionjärer i Kiruna. Besöket hos Arne och Berit var en god start på uppgifterna som väntade oss i Kiruna. Arne och Berit hade ganska nyligen lämnat Kiruna och församlingen där och kunde ge oss många goda råd och tips om den väntande uppgiften. Allt sedan dess var vår vänskap inseglad. Arne räckte till för många och var älskad och uppskattad av många, sin fammilj, vännerna i församligen och då inte att förglömma de fina vänskapsband som bildades mellan Arne och Berit och min far Harry och Gulli Geelnard. Under årens lopp var det för mig och Iiris värdefullt att glädjas åt gästfriheten hos Arne och Berit. Efter att vi båda misste våra kära hustrur fortsatte vår vänskap. Oavsett om det var i lingonskogen i bastun eller under andra förhållanden hade vi alltid en underbar samvaro. Efter ett långt och händelserikt liv som äkta kristen har han nu somnat in i döden. Men för alla i hans familj och för oss andra som hade förmånen att bli föremål för hans trygga vänskap och goda egenskaper är det en stor tröst att vara övertygad om att han nu finns bevarad till uppståndelsens dag i Jehovas kärleksfulla och gränslösa minne. -- Joh. 5:28, 29.

Vår Morfar Busiga upptåg med släkten i källaren Snarkandes i den blå soffan på kontoret Fest i finrummet med nöjda barn sittandes på golvet Hörnteven som ofta strulade i matrummet Den svarta lilla studsmattan Diabildspel Sprakande brasa och experimenterande med blås-grejen Springandes med kokande vatten till plastpoolen Släktträff när det var dags att måla om huset Lek i tant Saras lekstuga Datorn på kontoret man ibland fick spela på Helan- och Halvantavlan Telefonen som alltid ringde högt Upptäcktsfärd på berget mittemot Gunga på matt-ställningen Lasagne Dragna i skrindan på väg mot fyrverkerierna Ingifta mågar som välkomnas med öppna armar Hugga ved och åka i skottkärran Fransar på mattan som skulle vara borstade åt rätt håll Enbärskyckling Garderoben i sovrummet med ångloket Servisen med blå blommor Pianot Affischen i gästrummet med barnen Blommor på inglasade altanen Hammocken Morfar och mormor. Tack för den finaste gåvan, vårt andliga arv. Tack Jehova!

Morfar Alltid saknad aldrig glömd. För mig var du respekt, humor och kärlek. Din omtanke var gränslös och du hade alltid glimten i ögat. Du var och är med vackra minnen "hjärtat" i släkten. Min barndom var den bästa man kan tänka sig med minst en månad hos dig och mormor varje år med oförglömliga somrar. Du var busig, tog dig alltid tid för oss barn. När du skratta till så mådde man bäst i världen för stunden. Du är den mest respekterade personen jag känner. Var man än kom fick du otrolig respekt...respekt med värme och kärlek. Morfar du kommer att vara för alltid saknad men aldrig glömd....tills vi ses igen. "Johannes 11:25". Jag älskar dig

Pappa. Jag är så tacksam att jag fått tillhöra en familj som har respekt för Jehova, bibelns Gud. Att veta att vi kommer att träffas på en paradisisk jord. När alla är friska unga o pigga, som Guds mening var med oss människor Jag är tacksam för att vi uppfostrats till att våga stå för vad vi tror på att se människor för vad de är inte vad de äger. Visa respekt och ta ansvar för vad man gjorde, en viktig del för att växa upp med ansvar. Pappa hade alltid tid när man ville fråga saker, även fast han hade många bollar i luften alltid. Stort ansvar på jobb men även privat. Träffat många som har uppskattat att de fått lära känna honom. Det värmer hjärtat. Tiden är inte långt borta då vi får njuta av att vara tillsammans igen på en fridfull jord utan död o sorg. Vi väntar med längtan.

Arne Han var min svärfar i nästan 45 år.......Bättre svärfar hade jag inte kunnat ha. Att bolla djupa tankar med honom och vid andra tillfällen bara koppla av i en lugn och mysig atmosfär det gjorde att man alltid kunde vara sig själv. Hans smittande skratt och leenden gjorde omgivningen gladare, även mig. Det jag minns från våra resor som familjer kommer alltid att finnas kvar speciellt de från Norrland. Saknaden är stor men återseendet ser jag verkligen fram mot. Att möta Arne och Berit igen, friska, unga, pigga här på jorden, när allt är som det var menat från början. Då ska vi ha en stor fest

Morfar När jag var 14 fick vi i uppgift i skolan att skriva en uppsats om en person som var ens förebild. Jag antar att mina klasskompisar skrev om artister, skådespelare eller andra de såg som framgångsrika i världen. Jag tvekade aldrig på vem jag skulle välja att skriva om- morfar! Jag såg upp till honom på många sätt. Han var så engagerad i allt han företog sig. Han skrattade mycket. Var busig. Kraftfull.. såå stark! Jag märkte knappt att han blev trött, han bara körde på, på ett bra sätt. Och han tog mycket ansvar, han hade alltid saker att göra. Samtidigt så hade han alltid tid till en. Ville prata. Lyssna. Han såg en och man fick vara sig själv. Jag tyckte det var så jobbigt att se honom när han mot slutet mådde så dåligt och det tärde på mig fruktansvärt mycket. Det var ju inte längre den morfar som jag sett hela mitt liv. Och jag såg på honom att han kände likadant. Men nu, när han fått somna in för en liten stund är det inte de minnerna jag bär med mig utan hur han varit när han var frisk. Och det är precis den morfarn jag kommer få träffa och krama om snart igen. När han inte längre är sjuk och gammal. Utan ung, kraftfull och glad i livet. För mig är det just honom det står om i Job 14:14,15. Jag längtar efter att snart i paradiset få krama om honom igen. Säga hur mycket jag älskar honom och hur mycket han alltid betytt för mig. Då kommer han aldrig försvinna från mig igen. Och i det finns det en oändlig glädje. För en bättre morfar än Arne hade jag aldrig kunnat få.

Morfar Ibland glimtade han till, i ett ögonblick eller i ett leende, vår morfar. Annars var han mest gammal, färdig, det sista. Vise kung Salomon sa att "allt har sin tid". "Att gråta, att skratta, att sörja, att dansa - allt har sin tid". Nu är tid för reflektion. Att med humor, omtanke, pondus ta sig an livet, att med livsglädje dela det med andra, att möta sin omgivning med respekt och få respekt men vara ödmjuk. Att visa tacksamhet. Det var morfar. Han lärde oss att vara medveten om våra relationer med andra och med vår skapare. Hur vi är påverkar. Nu är vi tacksamma. För det som varit och det som ska komma. Tacksamma mot Jehova för att han kommer ihåg sina vänner. Vi längtar. "Allt har sin tid", snart är en tid att skratta och dansa omkring. Tillsammans. Snart är livet inte ett vagt ögonblick utan kraftfullt, i en evighet. Och vi är tacksamma. Så tacksamma. Sara & Johan