Min älskade farmor. Hugh, som du själv ville kallas, ett smeknamn med humor och värme för att du var så snabb i käften. Så tjusig, inspirerande, intelligent, rolig, rak, ärlig, bestämd och nyfiken. Smak och stil hade du, ingen kunde bära upp en scarf som du. Och djurvän utan dess like såklart :) Säkert är det dina gener som gör att jag inte kan vara utan hund.
Du har funnits med mig i det mesta jag gjort på olika sätt. På samma gård hela min uppväxt. I högstadiet och gymnasiet var jag ofta hos dig i stan. I telefon när jag åkte iväg och pluggade. Tillochmed på Skype när jag var i Australien :). Och alltid i mitt hjärta.
Dina berättelser och anekdoter skulle bli världens bästa bok. Vilka äventyr du var med om och berättade om så målande. Du kunde alltid få mig på bättre humör, säga det jag behövde höra just då. Dina kloka ord och råd från samtal vid köksbord, över telefonen, på din balkong i stan. De finns alltid med.
Idag har jag satt vallmo i din vas och tänt ett ljus. På tv:n är det en svartvit film, en sån vi tittade på tillsammans ibland. Tjejen som alla killar trånar efter heter Ulla, hon är polis. Och ingen kan få henne att sluta på sitt jobb. Sådeså.
Önskar du satt här nu, helt säkert hade du klagat på att min vinthund ser mager ut och jag hade hämtat skinka du kunde ge honom innan du gav honom hela lunchen. Philip hade fått visa att han har sina lockar kvar och lovat att inte klippa sig. Och du hade tyckt mitt kaffe var för starkt och fått mer mjölk i. Men: Du finns alltid, alltid med oss. Tack för att du var du! Jazza loss i himlen nu och hälsa farfar och alla djur. Älskar dig <3
Hej igen farmor Hugh. Det är ett riktigt tomrum du lämnade efter dig, jag tänker på dig precis varje dag.
Jag tänker på när jag somnade på din och farfars kökssoffa, i princip varje dag efter skolan. Jag tänker på när du gick ett par varv runt gården med Busan i det blå flätade kopplet i dina moon-boots. Jag tänker på när man skaffade pojkvän, och du var det stora mandomsprovet (ja, du hade så rätt i de som inte var något att ha). Jag tänker på när man köpte läppstift åt dig, alltid ett visst märke och färg. Jag tänker på när vi skrapade trisslotter ihop som kvällsrutin när jag sov hos dig i stan.
Och jag tänker på att jag är så glad att du och Nicolas fick träffas flera gånger. Du har lämnat ett starkt avtryck hos honom också, både i hans minnen av dig och i vissa Engquist-gener. Utan att han själv vet om det, så har han börjat citera vissa av dina typiska uttryck eller imitera dina sätt. Han är lika glad som du i att mata hundar från matbordet för de ser så hungriga ut :-)
Idag har han tittat på bilder av dig, för han själv ville. Han vet att du är i himlen och han blir ledsen ibland för han vill ha dig här så han kan tomta för dig igen. Han är inte många år fyllda, men en väldans klok unge.
Jag saknar dig så väldigt mycket.
Jag saknar våra samtal och det grämer mig att inte kunna få ha det med dig igen.
Det finns inte en enda av dina berättelser som jag hört för många gånger.
Saknar dig Hugh, men du är med mig ändå, om jag är villrådig tänker jag vad skulle Hugh ha sagt. För du gav alltid så bra råd, rakt på och ärligt. Och alla uttryck som blivit "bevingade ord". Använder vissa dagligen. Du satte alltid en ära i att vara välskött och läppstift blev lite av ditt signum. Men du var inte rädd för att ta i, mocka hästskit kunde du med.
Jag har en liten dikt jag vill läsa för dig, du kanske känner igen den, skriven av Henry Scott Holland en gång skriven till en engelsk kunglig begravning, men det här blir på svenska och till dig:
Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall,
Håll sorgen borta från Din röst.
Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
Utan spår av skuggor.
Låt livet gå vidare med samma innebörd som
tidigare.
Det går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår
gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du
inte längre kan se mig.
Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl.
Du fattas oss, älskade farmor, gudmor och gammelfarmor.
Du kommer leva vidare i minnen och tankar.
Du kommer finnas kvar i de berättelser och lärdomar du gett oss.
Tänk att du blev närmre hundra år.
Vi älskar dig, alltid.