Yngve Kulander

Yngve Kulander föddes 1920 i Figeholm och var son till smeden John Kulander och hans maka Gerda.<br /> Som ung grabb,15 år gammal, jobbade han som virkesskrivare och följde med skutorna med virkeslast till Gotland.<br /> Han jobbade sedan med sin far i smedjan till dess intresset för bilar tog över och han blev anställd som montör på en verkstad i Figeholm.<br /> Han mönstrade, i Ishults skola, i början av andra världskriget och blev placerad vid A6 i Jönköping. Efter sitt värnpliktsår återvände han till Figeholm, men hann inte var hemma mer än en vecka innan han på nytt blev inkallad. Under dessa två år i det militära fick han utbildning till fordonsmekaniker.<br /> Han flyttade i mitten av 40-talet till Oskarshamn och fick anställning vid Volvo först som montör och sedan många, många år som verkmästare.<br /> Sången och musiken var hans stora intresse. Redan som 26 åring började han framträda som sångsolist och sjöng genom åren i många, olika sammanhang vigslar,begravningar, gudstjänster samt på olika sångarresor i landet.&nbsp;<br /> Han slutade sin sångarbana 92 år gammal i Figeholm-/Misterhults kyrkokör.<br /> I slutet av 40-talet träffade han sin blivande fru Asta Björklund och de gifte sig 1950 och de fick sedan sonen Jan-Olof.<br /> 1963 flyttade familjen till Skolgatan (nuvarande Länsmansgatan) och det blev sedan deras hem i över 50 år.<br /> Utöver sången och musiken var lyriken ett kärt intresse för Yngve. Han deklamerade vid många tillfällen dikter av olika stil vissa med en humoristisk knorr och många med ett djupt allvar som budskap.<br /> Under många år var han aktiv som körsångare och solist i Missionsförsamlingens körverksamhet och var själv, med sin violin, ledare för församlingens strängmusik under många år. Han var även verksam som söndagskollärare och hade en stor förkärlek för de små, som han mötte med stor glädje varje söndagsmorgon.<br /> Det är med stor tacksamhet vi minns tillbaka på ett långt och rikt liv, Yngve skulle ha fyllt 98 år den 22 nov.<br /> Tryggt och stilla fick han somna in på Tacksägelsedagens morgon, när den matta höstsolen lyste som guld i asparnas blad och i fjärran ringde kyrkklockorna samman. En vackrare hemfärd till det himmelska hem som han så ofta besjungit kunde man inte önskat sig.&nbsp;<br /> Nu har han fått gå till vila efter en lång livsdag och vi tackar Gud för allt vad han genom sitt liv har fått betyda.&nbsp;<br /> "Så väntar vi dagen som kommer&nbsp;<br /> den dag då allt mörker skall fly,<br /> på återseendets glädje<br /> när uppståndelsens morgon gryr<br /> Nu brinner det hoppets låga<br /> långt bortom rum och tid&nbsp;<br /> Tack käre far för allt som du gav&nbsp;<br /> Vila hos Gud i frid."&nbsp;